dagbok

Så länge jag har kunnat skriva har jag skrivit dagbok. När jag var liten skrev jag om allt - stort som smått... nu i efterhand så tycks det mest vara smått, men då var det förmodligen mycket större än vad man kan förstå nu. Jag har länge skämts lite över det där dagboksskrivandet. Det var en period då det kändes rättså dumt och onödigt att skriva, men jag skrev i allafall...lite i smyg. Och jag känner fortfarande att det är ett känsligt ämne. Varför vet jag inte, kanske för att det är så personligt. I början av några av mina dagböcker står det "Får ej läsas av obehöriga. Undantag: Om jag mot förmodan skulle gå och dö. Om så är fallet: Förlåt för det här.". Varje gång jag skaffat en ny dagbok tänker jag att jag bara ska skriva sånt som andra någongång ska kunna läsa. Alltså inte vara allt för utlämnande och personlig, men jag brukar ändå bli det. Antar att det är mitt sätt att avreagera mig. De senaste halvåret har jag skrivit ut två böcker. Mycket känslor - mycket skrivande.

Häromdagen hittade jag en låda med massa utav mina gamla dagböcker och det var väldigt roligt att läsa. Speciellt kul var det att läsa i min första dagbok, fylld med diverse "kerlekslistor".